Med och utan mitt arbetslag på Teneriffa

Ett fantastiskt arbetslag! Tänk att kunna resa med sina arbetskamrater. Olika ålder, olika intressen utanför arbetet, olika vanor och olika erfarenhet. Ändå bestämma sig för att resa tillsammans och ännu mera stärka den fina arbetsgemenskapen. Och naturligtvis ha kul tillsammans. Värme ville alla ha, vila likaså. Billigt måste det bli så att vi inte tog för mycket av våra respektive familjers gemensamma kassa. En dag ledigt från jobbet på skolan för att göra studiebesök på en skola på plats och knyta nya utlandskontakter.

Teneriffa är ett bra och vanligt chartermål. Teneriffa blev det, men vi skulle fixa resan billigt. Lång och krånglig flygresa med byte och väntan i Madrid. Ankomst mitt i natten. Men vad gjorde det? Vi hade tillsammans kommit iväg på vad egentligen ingen hade trott skulle kunna bli verklighet. Trötta och fnissiga satt vi fem vid midnatt i Madrid och lyssnade till märkliga berättelser från en av våra arbetskamrater, om hans uppväxt och minnen. Det skulle vi aldrig ha fått uppleva i vårt gamla arbetsrum.

Lägenheten var bra men enkel. Vi skulle kunna laga vår egen frukost och fler måltider om vi ville. Den låg naturligtvis inte vid strandlinjen med havsutsikt, då hade den kostat mer. Frukost blev det bara en gång där. Vi glömde att ställa in melonen och en del annat gott i kylen. När vi kom tillbaka första kvällen, hade några kackerlackor hjälpt till att kalasa på resterna. De modigaste av oss gick till attack med foppatofflor mot våra nya lägenhetsgäster. Sedan var det svårt att äta frukost där mera. Den inhandlades i närbutiken på morgonen och åts på stranden i fortsättningen.

Havet var ovanligt varmt, sanden het, baden ljuvliga. Vi åt lättare luncher och satt länge på restaurangerna på kvällarna. Kvällsluften var ljum och vi visste att hemma var det grått och trist.

Vi vilade verkligen upp oss. Alla kunde följa sin egen rytm, vara tillsammans eller vara var och en för sig, gå tillsammans till stranden eller stanna kvar i lägenheten och sova längre på morgonen.

Efter någon dag ville jag göra något mer. Komma utanför den lilla del av Teneriffa-stranden som vi höll oss kring. I Sverige hade jag börjat med något som kallas Geocaching. Det handlar kort om en sorts skattjakt och att med hjälp av en GPS hitta en plats där det finns en liten plastburk med en loggbok i. Man skriver sitt namn i loggboken och sedan på Geocachingsidan på nätet och har alltså då hittat en ny gömma. Jag visste att några gömmor (cacher) fanns i närheten av vår plats på Teneriffa.

På kartan hittade jag ett ställe att uppsöka på relativt långt promenadavstånd. Om jag gick iväg ganska tidigt innan solen blev för varm skulle jag kunna få en fin dag och vandra efter kusten. Med GPS:en nedpackad i magväskan och koordinaterna ordentligt inskrivna för den gömma jag skulle hitta begav jag mig av klockan åtta på morgonen. Då visste jag inte att det skulle ta åtta timmar innan jag skulle vara tillbaka.

Det var härligt att gå efter havet på den fina plattlagda promenaden i sköna walkingshoes. Ingenting att bära, bara att gå och njuta. Nästan inga människor efter promenaden. En och annan morgonbadare som varit nere vid havet och tagit sig ett dopp. Och så de som morgonjoggar vare sig det är semester eller inte. Promenaden löper kilometer efter kilometer allt är anpassat och tillrättalagt för turisterna. Bara någon enda gång var jag tvungen att vika av upp från havet upp i bebyggelsen och gatunätet ovanför för att kunna fortsätta i den riktning jag var på väg. Sedan tillbaka ned mot havet igen. Efter en och en halv timmes promenad hade jag gått förbi det hotellkomplex, som jag några år tidigare bott på under en nyårsvecka, och kommit fram till en frukostrestaurang alldeles vid havet. Där slog jag mig ner, beställde in juice och rostat bröd och kaffe. Lite udda var jag nog i andras ögon, ensam äldre dam, ensam på frukostrestaurang på semesterbadort, iklädd shorts och vandringsskor.

Vandringen fortsatte och den plattlagda promenaden smalnade så småningom av. Hotellen låg med glesare mellanrum. Promenaden blev till en bred stig efter havet. Den ledde fram till en genuin by med fiskebåtar uppdragna på land. Här sågs inga turister.

Nu fanns ingen självklar väg att följa. Uppemot berget skymtade en upptrampad väg. Dit kunde jag nog klättra och se vartåt vägen ledde. Från berget var en fantastisk utsikt åt båda håll efter kusten. Stora vågor sköljde in och slog mot klipporna där nedanför. Landskapet hade plötsligt blivit vilt och ödsligt. Jag önskade att mina reskamrater hade fått uppleva det här landskapet och den här tystnaden. Önskade att de hade varit med mig. Bara en timme tidigare hade jag promenerat på en blankpolerad plattpromenad bland andra turister. Nu såg jag ingen. Jo, visst där borta kom några vandrare med ryggsäck. De kom emot mig och då såg jag också att jag hamnat på en vandringsled längs kusten.Vi hälsade på varandra när vi möttes. Jag försökte gissa hur långt det var kvar innan jag kunde börja tro att jag var nära mitt mål, cachen. Högt ovanför havet stod jag. Terrängen var ganska svår att gå i, svart stelnad lava, uppför och nedför sluttningar. Om jag bara rundade den närmaste bukten och besteg nästa berg, så skulle jag nog kunna se bortåt mitt mål, hoppades jag. Klättringen började kännas ansträngande. Tur att jag hade köpt en flaska vatten i en av de sista strandshopparna. Tur att jag hade min solhatt på huvudet. Mitt mål var inte alls i sikte när jag väl kommit upp på nästa bergstopp. En ny vik att gå runt och sedan kanske…. Härifrån bergskanten där jag gick, kunde jag se många solbadande och simmande människor långt under mig nere vid havet. Så en skylt som berättade att där fanns ett nakenbad. Jag skyndade förbi, kände mig generad över att kanske någon trott att jag gått där uppe bara för att smygtitta på naturisterna. Hivade fram GPS:en och förstod att nu kunde det inte vara så långt kvar av koordinaterna att döma.

Solen stod högt på himlen. Svetten lackade. Vattnet i flaskan började ta slut. Höll jag på att bränna ansiktet och armarna som jag inte kunde skydda? Risiga buskar och kaktusar kantade min väg. Jag vandrade i en stenöken och såg enstaka människor långt borta. Om jag ändå haft mina reskamrater med mig! Men det skulle bli roligt att ringa dem på mobilen och säga att jag hittat cachen. För det måste ju vara snart. Jag gick vidare. Bara 90 meter ifrån cachen sa GPS:en. Det blir en lätt sak. Rakt på den hade jag gått. Tur att jag var nästan framme. Men hur jag snurrade bland stenarna och kaktusarna kom jag inte närmare. Nu vågade jag inte leta längre. Jag drack min sista klunk vatten, vilade vid någon gammal mur-ruin som gav lite skugga när jag tryckte mig nära den. Då bestämde jag mig för att ge upp. Hur långt kunde det vara till närmaste ställe att få vatten och skugga? Enligt kartan måste stora kustvägen gå en bit upp från havet och i den riktningen måste jag gå. Men hur långt var det? Jag följde jeepspår upp från havet, visste att här finns ingen allemansrätt. Här kanske jag inte fick gå. Närmade mig stora planteringar bakom murar och där kunde jag igen se åt två håll. Skulle det vara närmast att gå mot golfbanan eller mot en by ungefär lika långt bort? Nu kunde jag höra ljudet från landsvägen. Kanske kunde jag hoppa på en buss eller i värsta fall lifta. Gick över områden med röd jord nu, var rädd för att där kanske skulle kunna finnas ormar. Korsade en uttorkad flodbädd, klättrade över några stora stenar som antagligen var dittransporterade för att ingen skulle ta sig fram där med bil. Nu var jag nära en fin asfalterad matarväg som ledde ner till en by vid havet. Jag skuttade nästan vägen fram och till närmaste tjusiga hotell på höjden ovanför. Skugga, vatten, mat! Vid grinden till hotellet blev jag stoppad av en kvinnlig vakt. - Privat område. Det finns en bar 500 meter uppåt backen, sa hon. Tunga, trötta steg uppför backen igen, förbi en busshållplats. Därifrån skulle jag kunna åka tillbaka när jag vilat och ätit. Jag hittade en restaurang. Kallt vatten på toaletten att skölja ansiktet med, god enkel spansk mat och en trevlig servitör som lyssnade på mitt äventyr på min knaggliga spanska.

- Kan jag köpa biljett på bussen? frågade jag.

- Nej det går inte, det måste du köpa på särskilt biljettkontor nere i byn, sa han.

Dit orkar jag aldrig gå, tänkte jag, och inte vet jag om jag hittar dit heller.

Strax kom en äldre man in för att dricka en öl. Servitören talade med honom. Sedan kom han fram till mig och sade: Om du vill, kan du få åka tillbaka med mig när jag slutar arbeta klockan 17.30 eller så kan den här mannen som just kom in visa dig var biljettkontoret ligger.

När jag ätit min mat och han druckit sin öl erbjöd han mig att visa mig till biljettkontoret. Jag tackade ja och insåg plötsligt att det var i hans bil vi skulle åka ner till byn.

- Ja, det är klart jag har så dålig rygg så jag kan inte gå, sa han

Vi åkte en lång slingrig väg ner till byn där han bodde alldeles intill kontoret. Jag tackade för skjutsen, köpte biljett och ställde mig att vänta på bussen som skulle föra mig tillbaka till min semesterort. Kön blev längre och längre. Spanska äldre par väntade med mig och när bussen kom var vi 18 stycken som klev på. Ljudnivån i bussen var enorm, alla pratade med alla, jag bara tittade på. Efter knappa timmen var jag tillbaka. Endast 14 kilometer bort men en sträcka som tagit så lång tid att gå. Olika världar och landskap på så kort avstånd. Den här veckans bästa och värsta dag!

Skrivet onsdag 30 december, 2009, av pensionar

Publicerat i:
Reseberättelse

1 Stjärna2 Stjärnor3 Stjärnor4 Stjärnor5 Stjärnor (2 röster)
Loading ... Loading ...

Jag anser att det här inlägget/kommentaren innehåller olämpligt material

 

Vinnare i bloggtävlingen

vinnarrosett

Vilka har tidigare vunnit resor i Seat24:s bloggtävling?

Här finner du de lyckliga vinnarnas namn och deras prisade reseberättelser.

Klicka här

SAS Crew Guide

SAS Crew Guide

Köp SAS Crew Guide och få SAS Crew Guide Escapes på köpet!

Boka resa på Seat24

Köp en flygresa, vinn en resa för två!

Hitta billigaste resan hos Seat24, sök bland 650 flygbolag!

Behöver du hjälp?

Klicka här för att få svar på vanligaste frågorna!

Vill du komma i kontakt med oss och fråga något, skicka ett epost