I Love NY: I Love U

Pa pa darada, Pa pa darada! Start spreading the news, I’m leaving today!
Enda sedan jag var liten hade jag älskat, älskat New York. Jag kände en slags samhörighet med staden utan att ha varit där. Det var som om jag visste att mitt öde vilade i den stadens händer. Innan jag åkte dit, visste jag inte vad “det stora äpplet” hade att erbjuda mig. Men när jag väl tog ett bett av det, skulle mitt liv förändras för alltid!

Jag minns det som det vore i går, fast det var för nästan sex år sedan. Sex år innan mitt liv skulle ta sig en rejäl sväng. Jag hade precis fått jobb på ett stort företag som revisor. Jag var själaglad över att någon ville anställa mig. Ändå var det något i mitt liv som inte kändes helt rätt, något som skavde. Mina första löner gick oavkortat till mitt NY-konto. Jag skulle äntligen dit! Två veckor i mina drömmars stad.

Med resväskorna packade och ett hjärta som skuttade omkring i bröstet, satte jag mig på planet. Jag åkte ensam. Det viktigaste i min packning var mina promenadskor och min ipod. Jag ville inte bli störd, jag ville lära känna New York på tumanhand. Ensam gå i dess gränder, ensam känna dofterna, ensam uppleva och bara vara. Jag hade fått en fönsterplats och jag tittade längtansfullt ut under hela resan, redo att sprängas av förväntan.

När vi äntligen hade landat gick jag för att hämta mitt bagage. Jag såg hur resväskorna rullade förbi framför mig. Lite längre bort såg jag min egen. Den var lätt att känna igen, för min mamma hade (som bara mammor kan) knutit fast en rosett på min väska för att jag skulle känna igen den. Men så såg jag en hand sträcka sig efter den och ta bort den från bandet. Jag kände hur pulsen ökade och jag började springa bort till andra sidan bandet, där någon hade tagit min väska.
- Va tusan gör du? Det där är min väska! flåsade jag när jag äntligen hade kommit fram.
Jag hade inte ens registrerat vem det var jag stod och gormade åt. Men när jag lugnat ner mig, såg jag att en kille i min ålder stod framför mig; högröd och med ett förvånat uttryck i ansiktet.
- Förlåt, jag trodde att det var min, stammade han fram.
-Har du också en rosett på din väska eller? frågade jag anklagande. Chansen att den där killen, som faktiskt var rätt söt och i min ålder, också hade en rosett på sin väska var minimal.
När jag hade lugnat ner mig och insett att han faktiskt trodde att det var hans (när hans väska tillslut kom förstod jag hur han kunde ha tagit fel), började vi prata. Han hette Rickard och åkte också ensam till NY. Precis som jag, hade han alltid velat åka dit. Han och hans tjej skulle ha åkt tillsammans men hon hade dumpat honom precis innan de skulle åka. Han stod där med sin biljett. Till en början hade han inte velat åka men bestämde sig ändå för att det kanske skulle vara en bra idé.
Vi beslutade oss för att dela taxi downtown och det visade sig att våra hotell inte låg alltför långt ifrån varandra. Det var bara för mycket för att vara ett sammanträffande. Jag hade som sagt tänkt mig att spendera min tid där ensam men Rickard verkade vara trevlig och jag frågade om han inte ville åka till Central Park med mig dagen efter. Det var dit jag alltid velat åka först. Rickard som inte hade föresatt sig att åka ensam verkade glad över förslaget.

Dagen därpå spenderade vi med att prata om allt mellan himmel och jord. Vi satte oss ner på nästan varje parkbänk vi såg, åt glass, solade, var tysta och tittade på folk. Man kan nog sysselsätta sig en hel dag bara genom att kolla på människor. Rickard hävdade att han såg Madonna rulla förbi på inlines men jag vet än i dag inte om jag tror att det är sant.

När vi hade varit i NY i tio dagar, var jag kär i både NY och Rickard. Men det hade ännu inte hänt nåt mellan oss. Inte ens en liten puss. Gnistan fanns absolut där. Jag anade att han fortfarande kände sig bränd efter att hans ex hade gjort slut. Jag kände att den där killen ville jag inte släppa, inte på något sätt. Jag bestämde mig för att tala om för honom hur jag kände. Jag var jättenervös. Mer nervös än innan jag satte mig på planet. Jag tyckte att vi skulle åka tillbaka till Manhattan, till Central Park. Precis som första dagen satt vi och pratade på bänkar och skrattade.

Med mitt beslut hängande över mig, att berätta att jag var förälskad i honom, var jag nog lite distanserad. Rickard frågade mig till slut om något var fel. Jag sa att allt var okej.
Jag vågade aldrig berätta för honom vad jag kände och han åkte hem dagen efter, typiskt nog. Mina fyra resterande dagar spenderade jag med att lyssna på musik och gå runt i staden och banna mig själv för att jag var så feg. Sista dagen åkte jag till China Town. Jag satt ensam och åt. När notan kom låg det en fortunecookie på tallriken. Jag fnös till lite, jag hade aldrig trott på sånt. Ändå öppnade jag den och tittade på meddelandet.
“Be true to your heart.” Stod det och säga vad man vill om “sånt där”, jag visste ändå vad jag skulle göra när jag kom hem…

Skrivet söndag 27 december, 2009, av soffan

Publicerat i:
Reseberättelse

1 Stjärna2 Stjärnor3 Stjärnor4 Stjärnor5 Stjärnor (5 röster)
Loading ... Loading ...

Jag anser att det här inlägget/kommentaren innehåller olämpligt material

 

Vinnare i bloggtävlingen

vinnarrosett

Vilka har tidigare vunnit resor i Seat24:s bloggtävling?

Här finner du de lyckliga vinnarnas namn och deras prisade reseberättelser.

Klicka här

SAS Crew Guide

SAS Crew Guide

Köp SAS Crew Guide och få SAS Crew Guide Escapes på köpet!

Boka resa på Seat24

Köp en flygresa, vinn en resa för två!

Hitta billigaste resan hos Seat24, sök bland 650 flygbolag!

Behöver du hjälp?

Klicka här för att få svar på vanligaste frågorna!

Vill du komma i kontakt med oss och fråga något, skicka ett epost