Brasilien - landet där dröm blir verklighet

Jag satt och surfade på nätet en dag hemma i lägenheten. Efter en tids sjukdom och många trötta dagar, hade jag inte mycket annat att göra. Kollade på annonser, reportage, jobberbjudanden, reseberättelser och liknande….Plötsligt fastnade mina ögon på en annons “Svenska volontärer sökes till Fortaleza i Brasilien” Wow! tänkte jag och klickade mej vidare. Brasilien, vad häftigt! Tja varför inte!? Mina tankar virvlade runt lite. Visserligen hade jag ju alltid tänkt mej till Afrika efter gymnasiet, men denna sommar efter studenten hade iallafall inte blivit som jag tänkt på något vis, så varför kunde jag inte byta resmål bara sådär…. Volontär och bistånd har alltid varit min grej så jag tyckte det var en lysande idé. Jag läste vidare om organisationen, arbetet, lite kort om landet, vad jag skulle göra. Det stod inte mycket, men jag skrev fort ihop några rader och mailade till ansvarig kontaktperson. Jag fick snabbt svar på mail, men ville gärna komma i kontakt med dem personligen via telefon, försökte ett antal gånger, men hela tiden bröts det. Jag förstod inte varför, till Brasilien skulle det väl inte vara så svårt att ringa. Det gick några dagar, som blev till en eller två veckor. Jag fick dålig information och den svenska killen jag var i kontakt med var mycket mystisk och ville att jag skulle betala in pengarna genast. Allt blev bara konstigare och konstigare, medan jag bara blev mer och mer peppad och exalterad över att få åka till Brasilien. Min kloke far insåg galenskapen i att betala en resa, en dyr resa dessutom, innan man visste av någon biljett och ringde till UD och kollade upp denna organisation som det visade sej hade fått många klagomål på sej. UD rekommenderade inte att åka till detta projekt innan de kunde ge mer och bättre information. Å nej!, blev min reaktion. Jag som skulle till Brasilien, vad blir det nu då?! Jag som redan hade vaccinerat mej och allt. Jag var i princip redan färdigpackad! Besvikelsen blev enorm och jag kunde inte smälta tanken på att gå miste om en sådan chans.

MEN! Brasilien är ett land av möjligheter, vilket jag senare skulle få uppleva ännu mer av. Till saken hör att mina föräldrar kände ett svenskt par som jobbade i södra Brasilien. Min pappa ringde och kollade med dem om jag skulle kunna åka dit och jobba som volontär på deras dagis och i det sociala projekt som de startat.

En vecka senare var jag ensam i ett nytt och annorlunda land på andra sidan jordklotet. Jag talade inte ett ord portugisiska och brasilianarna inte ett ord engelska. Nu var det kroppsspråk och kreativitet som gällde. Jag steg ut ur planet på den internationella flygplatsen Guarulhos i São Paulo och följde med strömmen. Vi passerade genom flera pass- och säkerhetskontroller och jag fick ett 3-månaders turistvisum stämplat i passet utan problem, trots den ”otäcka” passkontrollanten. Till slut hittade jag mitt bagage och kom smärtfritt genom tullen. Men nu var jag tvungen att hitta min buss som skulle ta mej till den nationella flygplatsen Congonhas för vidare anslutning till Navegantes i södra Brasilien. Jag snurrade runt lite med mitt bagage i ankomsthallen och försökte läsa mej till vart jag skulle. Till slut haffade jag tag i en tjänsteman och visade min biljett och försökte uttala namnet på min flygplats på rätt sätt för att han skulle förstå vad jag ville. Det gjorde han och pekade sen vart jag skulle gå och lämna bagaget etc, allt detta medan han glatt och småskrattande förklarade allt på snabb och rinnande portugisiska vilket jag inte förstod ett ord av. Men jag gjorde som jag trodde att han sagt, och det verkade gå bra, för rätt kom jag.

Nu ska jag bara kort förklara för alla er som kanske blir lite skrämda över att ingen talar engelska, inte ens på flygplatserna, och att man måste byta flygplatser mellan nationella och internationella flighter, att för det första var detta nästan 3 år sedan och numera finns det en del som talar knapp engelska på flygplatserna, (men räkna med en mycket stark brytning) och dessutom är det mycket sällan man behöver byta flygplatser. Oftast bokar de in flygningarna från samma flygplats. Det hör till undantagen att man måste byta med buss. Så, snälla, låt inte detta stoppa er från att möta ett underbart land som Brasilien.

Jag kom till slut fram till Navegantes där den svensk-tyske Gregor mötte mej med bil och så åkte vi hem till Blumenau, som faktiskt skulle bli mitt hem för 6 månader. Det visste jag inte då, för min biljett var endast bokad för 3 månader.

Nu började processen med att ta in alla nya upplevelser, nya platser, alla glada, trevliga människor som jag träffade. Allt var nytt, men det var en härlig tid att anpassa mej till den nya kulturen, som faktiskt var flera olika kulturer tillsammans, vilket jag återkommer mer till.

Jag började jobba på dagiset redan efter två dagar. Det var jätteroligt, men samtidigt skrämmande och svårt. Jag förstod inte ett ord portugisiska och inte fanns det någon som talade engelska heller. Men det gick bra, det blev mycket skratt och kroppsspråk, missförstånd och uppklarande, men alltid med glada miner. Barnen var förtjusande. De pratade på precis som om jag förstod vartenda ord de sa, men det var bra. Det var på det viset som jag lärde mej språket. Alla jag mötte var otroligt glada, öppna och trevliga! Tack vare detta gick det snabbt för mej att komma in i gemenskapen och bli ”brasilian”….

Jag började också arbeta i ett socialt projekt där vi gjorde hembesök hos de fattigare familjerna i favelorna (fattigkvarter). Där fick jag se hur de bodde i skjul av lera, eller något som såg ut att ha varit ett trähus, men som nu var uppätet av de hemska termiterna. Men även med dessa omständigheter möttes jag oftast av glada och tacksamma människor. De var nyfikna på vem jag var och varifrån jag kom. Jag fick ofta försöka berätta om min egen kultur och Sverige och de skrattade med förundran åt mycket av det. Många av brassarna är förstås lite ”trångsynta” och helt oförstående för det främmande, vilket inte är så konstigt då de flesta aldrig varit utanför Brasiliens gräns, inte ens utanför sin egen stat eller stad.

Allt detta blev snart min nya vardag och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag fick många otroligt nära vänner som jag umgicks med och vi gick ut och ”passear” (turistade) i stan och runt i bygden. De älskade att visa mej sina hem, shoppingen i stan som förvisso inte var så jättestor, men det fanns ju, eller bara ta en fika på stans caféer.

Blumenau är en liten brasiliansk stad med ca 300000 invånare. Den ligger i södra Brasilien i staten Santa Catarina. Den är väldigt tyskinspirerad då det var hit tyskarna kom under sin kolonisationstid. Blumenau är mest känd för Oktoberfest som började som en folkfest med folkdans med tyska dräkter och mycket tyskt öl, men som numera betyder ”fest” i ett mer ungdomligt sammanhang, men visst finns ursprungsidén till viss mån kvar. Under oktober månad förvandlas alltså hela stan; busstrafiken läggs om, vissa affärer stängs och alla slutar att sova för att ha kul! Så tycker du om fest och öl så ska du verkligen ta dej dit!

Staden ligger bara ca 4 mil ifrån havet och under sommarhalvåret, alltså vårt vinterhalvår, åker de flesta till sina stugor vid stranden och har semester. Kustremsan här i söder av landet är otroligt vacker. Stränderna och vattnet är betydligt mycket renare och fräschare då det inte är fullt så exploaterat av turismen som uppe i norra och nordöstra delarna av landet. Jag tillbringade många dagar vid stranden i Armacão och där var det verkligen helt underbart och varmt i vattnet. Jag som är en badkruka, hade inte ens svårt att simma och ha kul i vattnet. Här finns det bra stränder till allt; lugnt för dem som önskar det, vilt och höga vågor för de som är lite modigare, surfstränder, utflykter med båt till öarna runt omkring och en massa andra bad-och strandaktiviteter. Fantastiskt är det rätta ordet!

Till grannstaden Balneario Camboriu, som också ligger vid havet åkte jag tillsammans med min familj när de kom och hälsade på. Där finns den längsta och modernaste linbanan i Santa Catarina. Man åker upp med kabinerna i bergen, där man kan kliva av och gå i skogen och parken och se de vilda djuren, se den vackra utsikten eller klättra i äventyrsbanan, som dock var stängd när vi var där eftersom turistsäsongen då var över. Sedan kan man fortsätta ner på andra sidan där man kommer rakt ner på den fina sandstranden, som dock var överbefolkad även under lågsäsongen. Men varmt och vackert var det. Vi köpte glass och inhandlade handdukar och saronger till bra priser innan vi begav oss uppåt igen.

Jag tillbringade alltså 6 månader i Blumenau, så jag hann med en och annan resa inom landet också. Första resan gick till Porto Alegre, Rio Grande de Sul, allra längst ner i söder, Terra dos gauchos! Jag åkte tillsammans med ett gäng från universitetet, både tyskar, brassar och en portugis. Vi åkte buss ner och tillbringade några dagar i Porto Alegre, en fin stad med många sevärdheter. Vi åkte en rundtur med en båt och jag fick naturligtvis agera kapten. Landskapet och bygden där är fantastiskt vackra med havet, stränderna och marknadsplatsen. Det är mycket grönt trots att det är en relativt stor stad. Vi åkte vidare till städer och byar runt omkring; Gramado, Caxias do Sul, Itarna. Vattenfall som forsade nerför bergsbranterna, chokladfabriken, det lutande tåget och en massa andra turistattraktioner. Kameran kom väl till pass under denna resa. Det var vid juletid så alla städer var smyckade med ljus, lyktor, blinkade stjärnor, man kunde tro att man kommit till ett paradis med all glitter och glamour och fina vyer.

Rio de Janeiro!!! Självklart åkte jag hit. Man får bara inte missa denna stad som verkligen gör skäl för sitt ”nickname” Cidade Maravilhosa – Den underbara staden. Att åka in i stan och passera genom de omkringliggande bergen, genom lummigheten och se ner över dalen och den enorma staden med alltifrån skyskrapor till oändligt stora områden med favelas, att få syn på den välkända och mäktiga Kristusstatyn som vaktar över staden på en höjd, att se Sockertoppen och de välkända stränderna såsom Copacabana och Itapema, är något av en magisk känsla, en obegriplig dröm som blir verklighet, en film som man själv spelar med i. Alla bilar och det buller som den intensiva trafiken ställer till med, blandat med dessa gröna och vackra vyer, havet som glittrar, solen som lyser och alla glada människor med olika hudfärger som går, sitter, springer på gatorna…Allt detta gör denna staden till den Underbara staden! Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag hade när jag satt på bussen den morgonen och åkte in i Rio de Janeiro. En helt oförglömlig och makalös känsla som jag inte i ord kan beskriva. Ni måste bara få uppleva den!

Jag tillbringade bara några få dagar i denna stad, då det mesta är mycket dyrt. Men det är helt klart värt pengarna och mödan. Intensiva, men underbara dagar! Jag var där tillsammans med några svenska vänner. Vi bodde på Copacabana Sol Hotel, några 100 meter ifrån stranden, vilket gjorde att priset reducerades flera gånger om jämfört med de hotell som ligger precis nere vid stranden. På bara 3 dagar hann vi med att; åka linbanan upp på Sockertoppen, underbar utsikt över stan; ta oss ett dopp i havet på Copacabana strand, där vattnet är otroligt skitigt av alla avgaser och stadsgifter, men ett dopp där kan väl trots allt ses som obligatoriskt; ta tåget upp på Concorvardo och Kristusstatyn, utsikten därifrån skulle varit magnifik sa de som visste men vi fick nöja oss med att nätt och jämnt få en skymt av Kristus mellan moln-och dimsjoken som passerade. Ja, tyvärr hade vi inte tur med vädret under denna eftermiddagen, men jag har i alla fall varit där. Dessutom hann vi med lite ”speedshopping” i några av de mest kända shoppingcentren. Jag kan verkligen rekommendera denna plats och det är absolut en av de städer man bara inte får missa under sitt jordeliv. Vi hade bara 3 dagar här, vilket var i kortaste laget, men det gick bra. Det är billigast och smidigast att ta lokalbussarna. Taxi går naturligtvis också bra, men blir lite dyrare givetvis. Men alla är hjälpsamma, så fråga om ni behöver hjälp. Men, Rio de Janeiro är en storstad i Brasilien och kriminaliteten är hög så var aktsamma och utsätt er inte för onödiga risker!
Men det är den finaste och mest fascinerande stad jag någonsin varit i! En oförglömlig visit som blev en hit!

Under min Brasilien resa var jag dessutom upp till Bahia i norra Brasilien och hälsade på en kompis. Vi åkte buss upp. Det tog 2 dagar, men resan kändes dock inte alls jobbig och lång. Långfärdsbussarna i Brasilien har hög komfort med luftkonditionering och bra service. Man stannar för matpauser och hinner också ta sej en dusch om man vill, då bussarna alltid stannar vid speciella stopp där det finns toa, dusch, restaurang, café och allt man behöver. Busstrafiken är verkligen att rekommendera i detta land eftersom det är bra kvalitet och prisvärt. Visst finns det lägre klass på bussarna också, om man vill ha det superbilligt(!) Inrikesflyg är f.n. ganska dyrt. Nackdelen med buss är att det tar tid, och den kan vara nog så dyrbar när man är ute och reser. Men man får se mycket genom bussfönstret och man hittar alltid nya, trevliga och positiva människor under sina resor. Bara det är värt guld.

Jag kom iallfall fram till Barreiras i inlandet av staten Bahia. Här möttes jag av en helt ny del av Brasilien med den röda jorden, de mörka människorna som var ännu öppnare och gladare. I Bahia är livet alltid en fest och helt bekymmerslöst. Karnevalen har stor plats i folkets hjärtan och gatorna blir i februari månad fulla av dansande människor, unga som gamla, fattiga som rika, klädda som oklädda….Atmosfären är en helt annan i norr än i söder. Livet är ”enklare”, trots att det också är hårdare med mer fattigdom. Men mottot ”Livet är en fest!” eller ”Hakuna Matata” stämmer bra på människornas livssyn. Barreiras är en liten, pittoresk stad med många små och slitna hus, de flesta av sämre rang. Inte mycket till turister här, men vill man ha något genuint brasilianskt kan man söka upp denna stad. Under karnevaltiden blomstrar den åtminstone! Då byggs hela stan om med provisoriska byggnader och ställningar på gatorna så att det ska passa för dans och parader. Jag hann inte vara med på själva karnevalen eftersom jag var där i januari. Jag fick bara se alla förberedelser. Staden ligger inte vid havet, men en flod passerar genom stan, vilket är gott för invånarna då det året om är stekande hett. Ett avsvalkande dopp i det rinnande vattnet är skönt vill jag lova. Marknader och gatustånd är mycket vanliga i dessa delar av landet, vilket jag också utnyttjade mycket. Men de var dock svåra att pruta med. Försöka bör man dock göra. Det gjorde jag och det gick hem ofta, men inte jämt. Frukt såsom vattenmelon, mango, guajav, ananas var lätt att hitta och sockerrörssaft samt kokosmjölk användes flitigt för att släcka törsten. Otroligt gott! Jag som älskar frukt hamnade verkligen i paradiset under min vistelse i Brasilien. Där finns allt! Eftersom jag var i Barreiras med en kompis åkte jag runt mycket i stan och hälsade på släkt och vänner, vilket var en hemtrevlig känsla och jag kände mej nästan helt brasiliansk vid denna tid.

Mitt halvår i Brasilien passerade snabbt och snart var det dags att åka hem till Sverige igen. Avskedet blev tungt och jobbigt för både mej och alla de underbara människor som blivit mina nära vänner. De ordnade en jättefin och rörande avskedsfest för mej på dagiset, som jag aldrig kommer att glömma.

Min tid i Brasilien förändrade mej på många sätt och jag växte som människa, lärde mej mycket av det brasilianska livet och folket. Jag rekommenderar verkligen alla att åka till detta underbara och stora land som har så otroligt mycket att erbjuda av både kultur, äventyr, liv, fest, mat, ja allt man vill ha. Åk till Brasilien och insup allt det har att ge! Bli en ”brasse” under denna resa, det blev jag och fick njuta av landet på ett speciellt och äkta sätt. Brasilien tog mej med storm och denna förälskelse kommer alltid att finnas inom mej. My heart belongs to Brazil!

10 saker jag älskar hos Brasilien:

  1. Människorna är oerhört glada, öppna och gästvänliga.
  2. Landskapen är otroligt vackra och varierande.
  3. Maten – ris med feijão (svarta eller röda bönor i krämig sås), churrasco (grillfest med kött av alla sorters djur och alla delar), mycket friterad mat, maniok och alla underbara efterrätter och så den omtalade frukten såklart.
  4. Storstäderna med dess glans och puls.
  5. Glädjen att vara vid liv.
  6. Tacksamheten över att få 5 liter mjölk hos en fattig familj med 10 barn i en bergsby.
  7. Klimatet – tropiskt klimat med värme och sol året om i den norra delen, sol och hetta i söder under sommaren, lite förvånansvärt men svalare till bitande kyla under vintern i söder.
  8. Havet och stränderna med det klara gröna eller blå vattnet och den fina vita sanden.
  9. Bussresandet med bra komfort och möten med människor.
  10. Shopping - billigt och bra, speciellt med skor, men även kläder

Skrivet söndag 30 september, 2007, av magdalena

Publicerat i:
Reseberättelse
Sol och bad
Shopping
Upplevelser
Sydamerika
storstad
Hjälparbete

1 Stjärna2 Stjärnor3 Stjärnor4 Stjärnor5 Stjärnor (112 röster)
Loading ... Loading ...

Jag anser att det här inlägget/kommentaren innehåller olämpligt material

 

Vinnare i bloggtävlingen

vinnarrosett

Vilka har tidigare vunnit resor i Seat24:s bloggtävling?

Här finner du de lyckliga vinnarnas namn och deras prisade reseberättelser.

Klicka här

SAS Crew Guide

SAS Crew Guide

Köp SAS Crew Guide och få SAS Crew Guide Escapes på köpet!

Boka resa på Seat24

Köp en flygresa, vinn en resa för två!

Hitta billigaste resan hos Seat24, sök bland 650 flygbolag!

Behöver du hjälp?

Klicka här för att få svar på vanligaste frågorna!

Vill du komma i kontakt med oss och fråga något, skicka ett epost