Min lillasyster bor i Madrid

Det bästa sättet att uppleva en ny stad är att någon som älskar staden visar upp den för dig. Du vet, någon som flyttat dit och fortfarande är nykär i sin stad. Någon som presenterar paradgator och museer som om de varit med och byggt dem själva, restaurangerna som om de bestämt menyn och vet precis vad man hinner med på en eftermiddag och inte. Någon som har ett förhållande till den stad man själv bara är en tillfällig besökare i.

Min lillasyster bor i Madrid. Hon flyttade till pyttelitet studentrum där direkt efter gymnasiet. Några månader senare åkte jag dit för att hälsa på. Min lillasyster hade redan lärt sig spanska, snabb som hon är, och hon hade definitivt lärt sig hur man tar sig fram i Madrids glittrande nattliv. Jag minns att hon mötte mig vid stationen Nuevos Ministerios, jag var alldeles för varmt klädd för Madrids oktobersol och min lillasyster var förstås alldeles lagom klädd för en dag på stan. Hon ropade snabbt fram en taxi och så bar det av i den stökiga trafiken för att lämna väskorna i det pyttelilla hus som hon delade med en annan studentska från Italien. Iskallt var det, och gasen till duschen fungerade bara ibland. Men hon var så glad min lillasyster att inte spelade någon roll att man fick duscha varmt eller inte.

Ut på stan igen, tre dagar i Madrid är inte mycket förklarade min syster, och eftersom söndagen var vigd åt El rastro som är en loppmarknad som sträcker sig över flera kvarter, så var fredag och lördag dyrbara. Jag ville så gärna titta på de stora statyerna av Don Quijote och Sancho Panza som står på Plaza de España. Jag har alltid älskat berättelsen om den ädelmodiga, om än galna, Don Quijote som gav sig ut för att slåss mot väderkvarnar, och ännu mer tanken på den smärtsamt realistiska Sancho Panza som följer efter trots att han inser att jättarna inte finns annat än i Don Quijotes huvud. Den här resan tänkte jag bli min lillasysters följeslagare ut i Madridnatten. men först hem och snygga till oss efter allt promenerade på Madrids vackra gator. Lillasyster upplyste mig om att i Spanien är man mycket snyggare när man går ut så det var lika bra att låna en av hennes klänningar. Den här natten inleddes förstås med tapas, jag lät lillasyster beställa och både den spanska tortillan, champinjonerna i vitlök, gazpachon och de andra rätterna som jag glömt namnet på smakade förstås fantastiskt, det var ju systers favvoställe. Puerta del Sol är medelpunkten i Madrids nattliv och det var både där vår kväll började och slutade. En öl på varje bar, så gör man i Madrid förklarade syster så det var inget att diskutera, och i Spanien är man ute till solen går upp, och så äter man kinamat som gatuförsäljarna tillhandahåller innan man åker tunnelbana hem. Så fick det bli.

Det var eftermiddag innan vi efter en iskall dusch var på väg ut på stan igen. Du vet hur det är när man åker till en storstad över en helg, det finns så mycket att se, och en guide som är förälskad i sin nya hemstad smittar av sig. Idag var det dags för museerna, här finns ju både Prado och Reina Sofia. Picasso är ett måste när man är i Spanien, och Dalí och Velazquez och alla de andra. Prado är jättestort, speciellt när man varit ute sent och ätit kinamat på Puerta del Sol till frukost. En liten eftermiddagstupplur i Botaniska trädgårdens skugga hann vi med innan det var dags att svida om för nästa kväll på stan, denna gång i de hippa kvarteren i Chueca. Missa inte det ni som tänker gå ut i Madrid!

Att tillbringa en söndag i Madrid utan att besöka Retiroparken det gör man inte! Det var det första som jag hörde på morgonen efter, så efter en spansk frukost på Churros och kaffe gav vi oss av dit. Det verkade som om hela Madrid vaknat upp med samma ord som min lillasyster väckt mig med. Alla åldrar verkade njuta av solen som glittrade i dammen mitt i parken, av att mata fåglar och fiskar, äta glass och flanera runt och titta på mimartisterna, fredsaktivisterna, dockteatrarna och musikanterna som spelade för att överösta varandra. Jag blev alldeles vimmelkantig och lillasyster var nöjd med effekten. Det är ett annat tempo här, förklarade hon. Alla affärer i Madrid stänger på söndagarna så att den dagen kan ägnas bara åt familjen fortsatte hon glatt! Kanske har det något med den gamla katolska kyrkan att göra tänkte jag men om min lillasyster sa att alla var lediga för att leka med sina barn så var det väl så. Det var inte jag som bott i Madrid i flera månader!

Loppmarknaden på El Rastro hann vi också med, där fanns allt från synålar till stora gamla spanska linneskåp, jag hade förstås älskat att ha ett sånt hemma i min minimala etta som vi delade på två, men det var bara att inse omöjligheten i att få hem det. Och de där stora kopparkittlarna skulle nog inte heller få plats varken i resväskan eller i kokvrån hemma. vad som däremot fick plats var gamla svartvita foton från Madrid. Lite plats fanns det kvar i väskan efter att ha tömt den på saltlakrits, mjölkchoklad, knäckebröd och bearnaisesås, som lillasyster beställt från Sverige. Det finns visst inte Madrid!

När jag satt på tunnelbanan ut mot flygplatsen Barajas hade förälskelsen i Madrid smittat av sig även på mig och jag misstänkte att min lillasysters relation med staden skulle bli långvarig. Det stämde, sju år senare är hon fortfarande kvar och jag har ett distansförhållande till dem bägge.

Skrivet söndag 30 september, 2007, av Nea79

Publicerat i:
Spanien Madrid

Tipsa en kompis om detta inlägg

Jag anser att det här inlägget/kommentaren innehåller olämpligt material

Direktlänk

Du kan också kommentera, eller göra en Trackback.

Kommentera inlägget

Kommentarsfunktionen är endast till för diskutera inlägget ovan. Seat24 förbehåller sig rätten att när som helst editera eller ta bort innehåll som inte stämmer in med Resebloggens regler.

Du måste vara inloggad för att kommentera.