Föräldraledig i Fillippinerna

Med en icke existerande dagisplats och några sparade semester- och föräldradagar bestämde vi oss med kort varsel att åka ut i världen med vår son på ett och ett halvt. Vi reste till Filippinerna i en månad.

Ett par meter ovanför mig vajar ett palmblad sakta i den tropiska, stilla vinden. Solens strålar strilar igenom. Vågorna smeker den vita sanden om och om igen. Massören vid min sida går igenom stresspunkt efter stresspunkt och jag känner hur spänningarna släpper i en rasande fart.
Jag njuter av tystnaden och den stilla brisen. Det är nästan att jag hinner tänka ”jag har semester” då jag hör en välbekant röst:
”-Mamma!”.
Jag tittar upp. Där står vår arton månader gamla son med pappa i släptåg och undrar vad jag håller på med. ”Mamma kommer snart” får jag iväg till svar och vaggas återigen in i massörens knådande rörelser.
Kvinnan som masserar mig berättar att hon är 28 år och har fem barn. ”Wow” är det enda jag får iväg som svar. Hon säger: ”You know, there are not many things to do on this island”. Hon fnittrar lite busigt.

Upp till bevis
Två månader innan är det kallt och jäkligt hemma i Torslanda, Göteborg. Vintern vägrar ge med sig. Här står vi utan dagisplats och med några sparade föräldra- och semesterdagar. Reslustan är på topp. Som alltid. Innan sonen kom sa vi alltid: ”Vi fortsätter att resa som förut – barnet får hänga med”. Så. Vad väntar vi på? Upp till bevis. Och iväg bar det.

Filippinera lockade
Varför Filippinerna? Förutom att det är ett av de billigaste länderna att leva i, att det är ett relativt oexploaterat land (i jämförelse med Thailand tex) och att stränderna såg fantastiskt inbjudande ut på nätet var det framförallt dykningen som lockade och därmed avgjorde var resan skulle gå. Lite smånervösa var vi dock över säkerheten och situationen i Filippinerna. Så sent som i februari -06 gjordes ett försök till statskupp och undantagstillstånd infördes. Det upphävdes ganska snart. UD avrådde svenskar från att åka till södra delen av landet. Vi beslutar oss för att åka ändå och undviker de södra delarna.

Stekhett Manila
Första stoppet efter 17 timmars flygresa är stekheta Manila. Luften står fullkomligt still och vi söker oss automatiskt till stora varuhus. Kylan därinne är befriande.
Vad som först slår oss är den vänlighet som folk visar oss. De ler och är hjälpsamma. De bjuder på sig själva och ger oss sin tid. Alla vill tala med sonen. Han trivs. Vi trivs.
Det andra som slår oss är att filippinarna är duktiga på engelska. De lär sig fillipino och engelska parallellt från födseln, eftersom engelska är ett officiellt språk.

Världsberömd dykning
Vi flyger vidare efter ett par dagar. 1,5 timme söderut från Manila ligger ön Cebu. Väl där tar vi taxi västerut över bergen till Moalboal. En sträcka på 20 mil tar oss tre timmar. Taxi låter lyxigt och det är det. Visst hade vi kunnat spara några tior på att ta buss men vi prioriterar komforten och snabbheten. Tre timmar för en liten grabb är lång tid. Taxiresan kostar cirka 250:-.
Vi kör sent på kvällen. Det är kolsvart utanför. Små barn går på den smala vägbanan alldeles själva. Det är bara ljuset från våra billyktor som lyser upp vägen för dem. Skynda er hem, tänker jag när vi svischar förbi.
I Moalboal är microdykningen av absolut världsklass enligt dem som vet. Sonen passas av hotellägarens dotter medan vi dyker. Vi känner oss fullkomligt trygga med det.

Bohol
Resan fortsätter med båt till Panglao Island, Bohol. Eftersom det är påsk finns inget bra boende ledigt. Vi får nöja oss med ett spartanskt möblerat rum med en omgivning som är mindre barnvänlig. Som grädde på moset får sonen öroninflammation. Vi har med oss Kåvepenin som tur är. Dykningen är fantastisk, framförallt vid Balicasag Island. Vi turas om. Vill inte lämna ifrån oss sonen med ont i öronen.

Malapascua
Nästa anhalt är lilla ön Malapascua, en strålande vacker sandö norr om Cebu. Vi tar taxi och båt dit. Boendet är rent, fint och lugnt. En ständig tävling pågår mellan världens länder: ”Still standing after 15 shots”. Sverige ligger tvåa, hack i häl på Tyskland.
Sonen får fyra kompisar som ser efter honom när vi äter middag. Han har på kort tid förstått hur man snabbt får vänner. Han går nära inpå barnen, tittar dem i ögonen och ler sitt största leende. Det funkar nästan varje gång.

Missade hammarhajar
Mina två prinsar sover med näsorna tätt intill varandra. Fläkten surrar och myggnätet runt sängen fladdrar lätt. Utanför gal en tupp men prinsarna bryr sig inte. Det är morgon på Malapascua.
Vi käkar stor amerikansk frukost med mangojuice och vandrar längs med stranden till öns största dykcentrum. Vi anmäler oss och provar ut utrustning. Jag dyker ena dagen, maken andra. Sedan delar vi upplevelserna tillsammans på land. Det funkar också, även om det är roligare att dyka tillsammans. Ser delfiner och jättelika mantarockor som svävar fram ett par meter ifrån oss. Vi ligger på botten, på 22 meters djup, och rör oss så lite som möjligt för att inte skrämma iväg dessa fantastiska djur. Andra dykgruppen som håller till en bit bort stöter på 12 hammarhajar. Vi missar dem precis. Typiskt.

Billiga Filippinerna
Vi lever billigt. Väldigt billigt. Ändå är våra backpackerdagar över. Vi bor bra och äter och dricker gott. Shoppar när vi ser något fint. Det går inte åt mycket pengar, lever mycket billigare än hemma. En middag med förrätt, ett par San Miguel och en rejäl huvudrätt kostar oss 70-80 kronor. För två. Tröjor går på några tior, skor några tior till. Det enda vi såg som var i samma prisklass som hemma var elektronik.

Lyxliv
Vi lyxar till det sista dagarna. Marriott Hotel i centrala Cebu och sedan Hilton Resort & Spa på Mactan Island, Cebu. Marriott går på 80 dollar per natt (ca 600 kronor), Hilton 135 dollar (ca 1000 kronor). Att ringa och boka rum är ingen idé. Det är alltid fullt. Säger dem. På nätet går det lättare och är oftast betydligt billigare.
På dagarna roar vi oss med jetski och stillsamt sandslottsbygge i vattenbrynet. Vi vägrar lämna hotellet för att hinna njuta av lyxen: morgonrockar och tofflor på rummet, fluffiga kuddar, tjocka frottéhanddukar vid stranden, gym och fantastiskt vacker miljö. 99% av hotellets gäster är asiater av det rikare slaget. De är storkonsumenter av Niveas solfaktor 50 och ser alltid till att ha parasoll över huvudet. Vi är inte riktigt inne på samma spår. Här ska det brännas på de sista dagarna!

Hotellet har giftig gäst
Hotellet är mycket barnvänligt. Lekrum med barnpassning, barnpool och organiserad fiskmatning varje eftermiddag. Vuxna kan köra Tao Boo, yogaklasser och spela tennis. Frukosten är så maffig att vi står oss hela dagen. Hotellet har en avspärrning en bit ut i havet. Vet egentligen inte varför men den tjänar med all säkerhet som en slags trygghet för gästerna. De skulle bara veta…
Maken snorklar en eftermiddag innanför avspärrningen och råkar stöta på en svart och vitrandig havsorm. Bedårande vacker. Och extremt giftig. Men med så små munnar som de har kan de bara bita i öronsnibbarna och mellan fingrarna. Arten är inte aggressiv, som tur är.

Tillbaka till Manila
Vi avslutar vår resa där vi började – i Manila. Vi betalar alldeles för mycket för ett alldeles för snuskigt rum. Jag blir ilsk och går med bestämda steg till receptionen. Med mig har jag en lista på alla saker som måste åtgärdas – annars blir jag ännu surare. Mannen bakom disken ursäktar sig å hotellets vägnar, tackar för listan och uppgraderar oss till ett större rum. Det är rent. Och jag är nöjd.
Vi shoppar loss ordentligt i bankdistriket Makati innan vi går ombord på planet som tar oss hem. Vi konstaterar att vi vill komma tillbaka. Snart.

Anna-Karin Lundin

10-bästalistan - FILLIPPINERNA

1. Människorna – vänligare folk får du leta efter.
2. Klimatet – alltid varmt och skönt, det regnade en gång (15-minutersskur) på en månad.
3. Dykningen – microdykning av absolut världsklass. Sikt: 25-30 meter.
4. Maten – maten fullkomligt chockar en med smaker av vitlök, tamarind, chili, lime.
5. Shoppingen – för dig som älskar skor och väskor är detta paradiset. Snygga skor för en spottstyver! Även kläder är vansinnigt billigt.
6. Massage – SPA-behandlingar – kompetent folk på stränderna tar hand om stela nackar, filar dina naglar och gör dina fötter sommarfina för några tior.
7. Ölen – god, svalkande och billig. För en San Miguel ger du ca 5 kronor.
8. Stränderna – kritvita med finkornig sand.
9. Shoppingmallen – kanonidé att samla mer än 1000 affärer med air condition – särskilt när det är 36 grader ute. I skuggan.
10. Taxiresor – i detta land behöver du inte ordna med hyrbil. Att åka taxi är extremt billigt. En 15-minutersresa går på ca 10 kronor.

Skrivet måndag 14 maj, 2007, av annakej

Publicerat i:
Reseberättelse
Resa med barn

Tipsa en kompis om detta inlägg

Jag anser att det här inlägget/kommentaren innehåller olämpligt material

Direktlänk

Du kan också kommentera, eller göra en Trackback.

Kommentera inlägget

Kommentarsfunktionen är endast till för diskutera inlägget ovan. Seat24 förbehåller sig rätten att när som helst editera eller ta bort innehåll som inte stämmer in med Resebloggens regler.

Du måste vara inloggad för att kommentera.